JA!

Jobba äta sova äta jobba sova äta jobba äta sova. Det är ungefär det jag känner att jag sysselsätter mig med under vardagarna. Sjukt jävla tråkigt.
Idag har jag dock varit på en mysig vårkvälls promenad med min andra halva, Sara. Mysigt som fan.

Kanske ska förklara varför jag kalla Sara för min "andra halva"? Jo, det är nämligen så att jag och Sara har känt varandra sedan hon var 1år och jag var 2år. Vi har inte varit ifrån varandra särskilt länge då vi bott på samma gård sedan dess. Vårat längsta uppehåll var 4månader, då var vi riktiga ovänner. Men, vi klarade inte att vara sura på varandra längre än så. Vi kan bråka jävligt ofta men det är utav kärlek som man brukar säga. Oftast är anledningen att någon utav oss säger något utav omtanke som den andra uppfattar fel eller så är det på fyllan. Men iallafall hon är den som står mig närmast, hon vet allt om mig. Jag vet allt om henne och vi förstår alltid varandra. Finns alltid där oavsätt vad och när på dygnet osv.

Nej du, gud vilket långt inlägg.

HEJ!