Ni vet, ibland när man har så mycket funderingar, känslor och typ förvirring inlindat i hela kroppen. Man vet liksom inte vart man ska ta vägen eller börja över huvud taget.
Så känner jag mig nu.
Alltså jag säger inte att det är något dåligt, absolut inte.
Det är bara lite förvirrande. Just nu lite väl förvirrande.
Det är som att mitt liv bestämmer vad som ska hända och vart jag ska istället för att jag själv (med hjärnan) gör det.
Förstår ni hur jag menar eller är det bara jag som är JÄVLIGT skev?
För mig så är det här inte en obekant känsla så jag tror nog att alla upplevt den.
Hur som så är de mycket fina, roliga och typ härliga saker som händer just nu.
Jag ska till London med Rebos & Max om 2 veckor, Jag fyller år och det är sommar.
Så, nu undrar jag vad det här ångest inslaget kommer ifrån.
För jag kan verkligen inte leta rätt på källan till den.
Kan liksom inte relatera till någon ångest eller komma på något som jag borde ha ångest över.
Kanske håller jag på att göra något fel val.
Eller så längtar jag efter något som känns så långt bort att jag blir ivrig.
Jag menar frustration och ångest är ju ganska jämförbara känslomässigt sätt?
Eller?
Nej hörrni ni märker ju hur förvirrad jag är.
ps. jag saknar min iphone och INSTAGRAM framför allt som en liten horis, kom tillbaka nu! eller Micke, fixa lur-helvettet!!! .ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar