HjärnKaos

Ibland vet jag inte ens vilken dag det är. Eller. Oftast vet jag faktiskt inte det.

Har inget grepp riktigt. 

Känner mig mest nere idag. 

Känns som om jag funderar på massor saker, men jag vet inte vad det är hjärnan funderat på. 

Den är bara utmattad och det känns som om tårarna ligger och trycker på i gråtkanalen. 

Varför blir det så?

Jag har precis varit i London. 

Levt livet som om det inte fanns någon morgondag.

Upplevt massor saker. 

Sett massor saker. 

Haft flera dygn med min underbara kusin. 

Shoppat sönder mitt liv för flera tusen varje dag. 

Men är ändå inte tillfredsställd?

Kanske är just det att jag har kastat runt pengar som om de inte hade något värde över huvudtaget. 

Jag var i London med monopolpengar, så känns det. 

Sen nu när jag är hemma så bara inser man att det var alla mina sparpengar. 

Fast, vad är då problemet? 

Det var ju SPARPENGAR. 

Är det inte meningen att man då ska göra någonting kul med dom? 

Resa. Unna sig. Skämma bort sig. 

Det är ju precis det jag har gjort nu, så vad FAN är problemet?

Blir som att min bubbla spricker när jag kommer till insikt om att det inte finns någon snabb lycka. 

Det finns bara äkta lycka. 

Men hur gör man då för att komma närmare den äkta, den äkta känslan av tillfredsställelse?

Eller är det ens lycka jag är ute efter?

Är en tillfredsställd själ samma sak som en lycklig själ?

Alltså herregud. Förstår ni nu hur jobbigt jag har det? 
Jag reder liksom inte ut någon av mina funderingar. 
Utan gör dom bara värre med min skeva jävla hjärna. 

Aja, ska lägga ner nu orkar ej grubbla mer. Blev bara värre nu. 

Ville bara skriva av mig lite. 

Kaoset i huvudet brukar lugna sig då. 

Blir lite som om man "pratat av sig" med någon. 

FAN. 

Snart börjar väl hjärnan brinna eller något.