Vill bara börja med att säga att jag tycker det är sjukt kul att folk kommenterar här i bloggen, men ni kanske kan börja med att sluta vara anonyma. Jag vill ju veta vilka ni är och vilka som läser! Sen så reagerade jag bara på att någon som vill kalla sig "anonym" (man kan spåra ip-adresser bara så att ni vet) kommenterade att jag ska välja en annan tatuerare nästa gång. Jag kan säga såhär, gaddningen jag gjorde igår är inte perfekt, det vet jag och det var precis det som var meningen! Vi ville inte ha någon datautskriven, rak och tråkig text och därför har Rebecca designat den själv. För mig känns den mer personlig. Men för dig som kände att du behövde kommentera så kunde du väl åtminstone ha gett förslag på vad som kunde varit bättre och vart du tycker att jag skulle ha gjort den? Skämt åsido, jag har sjukt många gaddnigar och ska göra 2 till nu inom loppet av en vecka, då är det mer seriösa motiv och jag gör dessa hos världens duktigaste tatuerare. Så för min del är det ingen fara och det kommer ni få se när dom är klara! Ni som känner mig vet ju hur sjukt snygga mina gaddnignar är. Så anonym, du behöver verkligen inte oroa dig!
Åter till något som faktiskt kan vara kul att skriva om är ju min dag. Precis som vanligt. Jag vaknade aspigg redan vid halv 11 idag. Vilket var sjukt dåligt för nu sitter jag på jobbet och måste vara vaken till 07. Men hur som helst, Rebos mådde inte så bra så hon drog från jobbet vid 11.30 och kom direkt till mig för att gosa lite. Vi drack typ 10 liter thé var och spelade massor mobilspel och pratade såklart om kärlek och hela jävla livet. Något som gjorde mig så jävla glad var att min telefon helt plötsligt ringer och det var MARIA!!! Min baby har varit borta i Frankrike i snart 2 månader och det här är första gången vi pratade i telefon sedan hon drog. Så skönt att få höra hennes röst lite. Puss på dig. När Rebos drog hem vid 17 så gick jag och la mig och lyckades faktiskt sova i typ 1.5h. Sjukt värt. Sen var det bara att hoppa upp och göra sig i ordning och dra till jobbet. Snackade med snäckis hela vägen hit typ, vi kan verkligen babbla som två...jag vet inte vad. Så nu sitter jag här och ja, sitter här och jobbar. KUL. SHO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar