Hundtricket

kollade precis på hundtricket, alltså mannen jag älskar den filmen. minns att jag och min dåvarande bästakompis linn gick och såg den på bio typ fyra gånger när den visades. de va typ 2001 eller något sådant. köpte den även dirr när den kom ut på dvd, jag var nämligen dödskär i linus wahlgren. så jävla skevt. förstod inte alls varför han inte kunde leva hollywood-drömmen med mig liksom. man ba hallå, michelle du är elva år gammal, that´s why. nej men helt ärligt, nu tycker jag att han e skittråkig och hade jag behövt välja någon av dom hade jag ju utan tvek sagt paxx för alex. my god.

tänkte på en sak under typ hela filmen. det här med att jaga efter kärleken. vad är det egentligen? jag menar man kan ju inte jaga efter en känsla som måste utvecklas av sig själv. eller alltså klart man kan jaga efter en person att utveckla de känslorna för. men det känns bara jävligt onödigt och energikrävande enligt mig. visst jag kan absolut känna att jag längtar efter att bli kär. det är inte det jag säger. men jag får aldrig den där desperationen när man hetsar upp sig helt över att "jag är så ensaaaaaaaam". om man känner så tror jag faktiskt att det är just ensam man behöver vara ett tag för att lära sig att älska ensamtiden. fan jag vet inte. det kommer när det kommer. lite så känner jag. fan, det blir så luddigt när jag skriver om tankar på nätterna. som att jag diskuterar med mig själv lite.

-kärlekssaknad