no fairytale conclusion

sandhamn var ju bara hur fantastiskt som helst. älskar att bara vara med min fina mamma. när vi kom fram så gick vi direkt mot stranden & klipporna. vi lyckades hitta världens bästa plats, precis vid vattnet och helt fritt från insyn från stranden. vi åt massor god mat & melon, solade, lyssnade på sommarpratarna & badade. bättre dag får man nog leta efter. som jag sa så gjorde jag mig i ordning för fezt på båten hem. drog till kusin där alla fina var & förkrökade. Jag hann väl dricka två glas vin sen var det dags att dra in till högdalen. fett med drag. fett med bärs. fett med tequila. fett med gos. för att sedan avsluta kvällen med fett med drama. jag hade dock skitkul, synd att vissa människor inte kan vara äkta bara. blir så trött & hjärtat har ömmat lite i två dagar nu & det kommer det nog göra ett tag till. vissa måste bara försvinna ur mitt system helt enkelt, för det enda de gör är att störa mitt välmående. jag sitter där & hoppas, hoppas & hoppas men blir bara besviken. så nu är jag den som gett upp totalt. så jävla trist men det är bara att försöka hålla huvudet ovanför vattenytan & tillslut så kommer man i land och kan andas som vanligt igen.

vill inte att det här ska bli någon jävla depp-blogg. men ibland har man tider där man inte mår så bra. jag har en sån tid nu. allt känns liksom lite motigt. pengar, känslor, kärlek, vardagen & allt annat därtill. så är det ibland & det är bara jävligt jobbigt. något som är ännu mer jobbigt är att jag är den som alltid kommer svara "det är bara bra" när någon frågar. varför gör man det liksom? det är nog enklast så. jag vill inte att någon ska tycka synd om mig eller se på mig som en ledsen människa. jag är ju liksom michelle, hon som alltid är så glad. hon som alltid är rolig. hon som alltid har ett leende på läpparna. jag gråter inte för att jag är ledsen & jag svarar inte "det är fan sådär alltså". nej, jag är hon med glimten i ögat, ett fint leende på läpparna & oftast full i garv. & allt det stämmer ju. det stämmer när jag är bland folk. men när jag väl sitter hemma ensam, där bara jag är, där jag kan stänga in mig bakom en säkerhetsdörr. då, då är jag faktiskt inte det. inte alltid.

jag är glad att jag har mina fina vänner & min mamma. jag gillar känslan av att veta att dom finns där. men just i dessa lägen vill jag liksom inte att någon ska prata med mig om hur jag mår, det är därför jag alltid säger att allt är bra. jag vill bara vara för mig själv, jag vill sitta ensam i min soffa & bara tänka för mig själv. tillslut kommer jag på en mental lösning på allt & då släpper den här känslan av sig själv. den kommer nog snart. hoppas jag.

-villintevaramedjustnuhej