blir så svårt alltihop när det var så längesedan man kände. hur känner man ens. hur visar man det, hur & när ska man ens visa det, hur vet man vad det är för slags känsla man känner & hur gör man överhuvudtaget. blir så förvirrad & det värsta är att det bara har med mig själv att göra. det är liksom inte någon som gör mig förvirrad den här gången, så som det alltid har varit nu på senaste. att vara förvirrad har liksom inte varit konstigt i alla tidigare situationer, förutsättningarna har varit så konstiga & jag har med all rätt känt mig förvirrad.
den här gången har jag bara liksom ingen aning. jag känner massor & har så lätt & nära till fantasi. tror att jag fantiserar & flyger iväg mycket för att jag så gärna vill. jag vill liksom vara en sådan person som faktiskt har lätt att känna & inte minst har lätt att uttrycka det & säga det högt. säga det till personen & inte vara rädd. inte vara rädd. vad är man egentligen rädd för? jag tror jag är rädd för att uttrycka mig, just för att inte få en motreaktion som gör så att jag känner mig som att jag faktiskt är förvirrad. typ att jag har förväxlat känslorna, att man egentligen känt något annat än det jag uttryckte att jag kände för att jag trodde att det var den känslan. alltså ni hör ju.
jag är nog väldigt rädd också. rädd för allt. rädd för att känna på riktigt, rädd för att visa det, rädd för att släppa in det & att släppa ut det. för att, tänk om man inte ens är där än. när ska man veta det & när börjar man känna. kan det gå fort eller tar det alltid tid liksom? jag är rädd för att den andra inte ska känna likadant & att jag ska stå där helt knäppt på näsan ännu en gång. fy. vill verkligen inte känna mig ensam i känslor igen. så rädd är jag att jag nästan hellre skulle skita i att jag faktiskt känner något om en annan inte visar det först. ni vet ba skippa det, skita i det & låta det vara.
men vad är det man tror då egentligen? att det en dag ska komma en man i en vit fet bil med ett par af1:or i rätt storlek viftandes i handen samtidigt som han frågar om vi ska gifta oss redan första gången man ses? sånt här händer nog bara inte, man måste kämpa lite för kärleken. kämpa för känslorna nu michelle. gör det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar