onsdag 26 februari 2014

theres no progress without some digression. and love is boring without some aggression.

nu får det fan vara nog. jag har varit i en period nu, sedan typ jul där jag har festat så brutalt mycket. jag har liksom prioriterat det utav vissa anledningar. har offrat både jobb, kropp & sömn för denna anledning. alltså, jag säger absolut inte att jag inte har haft tvärkul, för det har jag. & mysigt. men jag märker hur jag blivit kantstött pga. detta lite också. men men det var det värt!

nu säger jag dock inte att jag ska sluta festa, men jag måste liksom börja tänka lite på att organisera det så att jag får tillräckligt med träning, bra mat & sömn. minns liksom inte senaste natten mellan lördag-söndag som jag faktiskt sovit någonting alls. het sjukt. jag har gått direkt till jobbet från efterfest pga. jag har velat hänga så mycket som jag kan. men vad jag har förstått det som så är det som gott över nu. vet inte riktigt vad jag ska säga, vad jag vill säga eller vad jag ens känner om allt det där som hänt nu men, jag pallar bara inte bry mig just nu häller.

jag är en person som har så brutalt mycket att ge. alltså ger ALLT till folk som jag tycker om på minsta sätt. jag blir lätt intensiv pga. jag gillar & är så glad över att träffa nya människor som jag tycker om. jag skämmer bort, överöser med kärlek, vill laga trasiga själar, offrar vad kanske jag själv egentligen behöver & ser liksom inget problem med detta. men ibland så måste jag lära mig att stanna upp lite & höra med mig själv hur jag mår, för jag glömmer lätt bort det. sedan är det så att alla inte uppskattar sånt. det kan tydligen skrämma bort & göra så att man sedan har mattat ut sin egna själ i onödan & står där med att få noll energi, kärlek eller omtanke tillbaka.

jag ska inte grina över detta, det är inte det jag gör. absolut inte. tycker snarare att det är bra att man sätter stopp så att jag inte står där som ett jävla fån. tycker bara att det är synd att man inte är mottaglig för kärlek & ren omtanke när man är en person som verkligen behöver det. jag får lite ont i hjärtat av att en person kan tro att man inte är värd det & istället väljer bort något som man egentligen kanske vill ha men som man blir rädd för för att man inte känner till det riktigt & typ tror att man inte är värd det. en så fin människa som misstror sitt värde lite. som jag önskar all jävla lycka en vacker dag, oavsätt om det är från mig eller någon annan. gråt en flod.


<3



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar