känslokraft

jag är helt torr i ögonen, tror mest det är för att gråtkanalerna är totalt tömda. men kan också vara för att jag suttit klistrad vid en skärm på jobbet i nio timmar. vem vet, kan ju även vara båda. jag vet inte riktigt vad allt detta som händer just nu är. oro. osäkerhet. lycka. olycka. missnöjdhet. änglsan. obehag. förälskelse. förnekelse. otrygghet. trygghet. förtvivlan. förväntan. hopp. längtan. förvirring. kärlek.

det mesta är iallafall väldigt oklart i min hjärna. hjärnan vet faktiskt inte ens vart den ska ta vägen just nu, helst vill den nog bara hoppa ur & aldrig mer användas åt sånt här jidder. det har verkligen varit så skönt att jobba, då lägger jag all fokus & tankekraft på jobbet istället för på det här som min hjärna inte ens kommer kunna lösa. hjärtat i halsgropen så fort luren vibrerar, i hopp om ett bra besked. vågar dock inte tro att det kommer. hopplöshet typ. hjärtat är verkligen så skört just nu. & just nu känner jag mig mer orolig än lättad över att vara ledig i tre dagar efter imorgon. vad ska jag då distrahera hjärthjärnan med?

förutom allt detta så leker livet nog på ganska bra. jag har det bra. jag har ett eget hem, ett bra jobb med fina fina kollegor, fin familj, fint väder & inte minst, så otroligt fina vänner. vad skulle jag göra utan dom? skulle gå under. skulle inte vilja finnas utan dom. utan dom inget jag.

känner nu att bloggen kommer hålla sig i denna sinnesstämning ett tag. det är det modet jag är i liksom & detta är ju ändå lite som min dagbok. så sorry alla kinkiga, jag kommer inte sluta vara låg & bitter på ett tag. tro mig, jag längtar själv efter den dagen då jag äntligen kan skriva om massor fint kärleks-tjaffs utan att det ska sluta i att inläggen handlar om mitt krossade hjärta. undra om jag kommer ha några känslor kvar tillslut. kan känslor ta slut? bara sluta komma. kan man förbruka sin mängd liksom. så sjuk tanke. stänger av nu så de inte tar slut. hej.

ursäkta men vad hände

ja så hände det igen. det var typ femhudrasextio år sedan jag bloggade sist. man ba, ska jag ta en uppdatering på vad som hänt? svar nej. det har hänt för mycket så det tänker jag inte ens våga mig in på, kör bara på med det som är minnesvärt typ så.

jag har ju precis börjat jobbet igen efter fyra veckors semester. helt fantastiskt har jag haft det. jag har spenderat två veckor i marmaris med mina fina vänner och även varit på öland roots. inte varit hemma mer än några dagar egentligen, vilket känns helt sjukt.

turkiet. det är nog det som kommer spegla den här sommaren mest. turkiet har verkligen satt spår i mitt hjärta, någon tog mitt hjärta där och jag har typ aldrig varit så bortskämd med romantik som jag blev under dessa två veckor. har aldrig känt den känslan som kom där borta, utom verklighet. det är ju inte verklighet, det är semester-hjärnan som lever. eller? jag vill gärna tro att det där kan bli en del av min verklighet sakta men säkert. den som lever får se.

jag ska iallafall tillbaka dit nu den artonde september. jag bokade biljetterna idag men fick också ett hjärtskärande besked i samband med det. det eller den jag åker dit för framförallt kanske inte ens kommer finnas där. så just nu har jag kaos i känslolivet. allt är bara så starkt just nu och det svänger något sjukt i mitt känsloregister. men det kanske hör till. vad vet jag. om detta är det som kallas att vara förälskad vill jag inte bli det igen om detta skiter sig. jag klarar inte dessa känslor som spelar ut min hjärna. det är liksom bara hjärta helatiden nu. varför vill folk känna så här, eller är det här ens känslan som alla pratar om?

nej hörrni, jag får nog sova på saken. drömma om att jag är där, precis som jag gör varje natt nuförtiden.

-känslomonster