jag har ju precis börjat jobbet igen efter fyra veckors semester. helt fantastiskt har jag haft det. jag har spenderat två veckor i marmaris med mina fina vänner och även varit på öland roots. inte varit hemma mer än några dagar egentligen, vilket känns helt sjukt.
turkiet. det är nog det som kommer spegla den här sommaren mest. turkiet har verkligen satt spår i mitt hjärta, någon tog mitt hjärta där och jag har typ aldrig varit så bortskämd med romantik som jag blev under dessa två veckor. har aldrig känt den känslan som kom där borta, utom verklighet. det är ju inte verklighet, det är semester-hjärnan som lever. eller? jag vill gärna tro att det där kan bli en del av min verklighet sakta men säkert. den som lever får se.
jag ska iallafall tillbaka dit nu den artonde september. jag bokade biljetterna idag men fick också ett hjärtskärande besked i samband med det. det eller den jag åker dit för framförallt kanske inte ens kommer finnas där. så just nu har jag kaos i känslolivet. allt är bara så starkt just nu och det svänger något sjukt i mitt känsloregister. men det kanske hör till. vad vet jag. om detta är det som kallas att vara förälskad vill jag inte bli det igen om detta skiter sig. jag klarar inte dessa känslor som spelar ut min hjärna. det är liksom bara hjärta helatiden nu. varför vill folk känna så här, eller är det här ens känslan som alla pratar om?
nej hörrni, jag får nog sova på saken. drömma om att jag är där, precis som jag gör varje natt nuförtiden.
-känslomonster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar