angels can fly.

ja men då har jag klarat av halva nattveckan nu. alltså jag säger endast att jag aldrig tänker göra om det. tror jag. detta är ju felet på mig. jag kommer säkert göra om det, för när det väl är gjort så känns det inte som att det var så himla förjävligt som det kändes under tiden. det är verkligen så jobbigt. men hade det inte varit för att jag ska till marmaris i september så hade jag fått vara ledig en vecka nu. man jobbar alltså en vecka sen är man ledig en vecka. men nu ska jag bara vara ledig två av de dagarna, eftersom jag måste jobba in två veckor.

fan va rörigt de blev där uppe nu då. men ni förstår säkert.

Jag känner mig typ som övre stycket av detta inlägget. helt rörig, vet liksom inte vad jag ska säga eller prata om. pratar aldeles för mycket & tappar tråden snabbare än blixten.

det mesta känns ändå rätt bra idag, jag har liksom insett att jag antingen måste nöja mig lite med tillvaron som den är just nu eller göra någonting åt den. just nu vet jag ju inte vad jag vill göra istället, mer än att bara fly typ. jag vet bara att jag vill att det ska vara september nu & att jag ska få lite klarthet i saker. saker som kommer bli klarare så att jag vet hur jag ska gå vidare. så är det. nu ska jag ringa kurd som slutat jobb hej.

 

- oklar.