mörker

ska man ens börja detta inlägg precis så som jag alltid gör när jag varit frånvarande dett tag? näe.

mycket har ju hänt men egentligen inte. för fyra dagar sedan kom jag hem från marmaris igen. jag var alltså där i september med syster & rebos samt nu i november/december helt själv. speciellt är vad det är. jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill med allt detta. en del av mig vill ju bara dra dit föralltid & vara älskad dygnet runt. en annan del tror inte alls på detta & är så osäker på allt som har med detta att göra, litar inte på, tycker inte om, tvekar, känner sig liten & skrattar åt sig själv. just nu känns det bara som att alla dessa tankar & tvekande belastar mig. jag önskade verkligen av hela mitt hjärta att det bara kunde vara enkelt men det är raka motsatsen. jag tror att jag bara vill lämna men det är så otroligt svårt att släppa, för tänk om...

jag känner mig tom när jag egetligen borde känna mig full. ledsen när jag egentligen borde känna mig glad. ensam när jag egentligen borde känna mig fulländad. missnöjd när jag egentligen borde känna mig nöjd. & istället för att skratta så gråter jag. varför måste jag vara en person som är kär i mörkret?

detta har inte alls bara med recep att göra, han är det mista problemet. visst att osäkerheten kring allt med honom spelar in men. så mycket runt om kring mig har hänt. jag har kommit till så många insikter rörande folk som befinner sig i mitt liv. eller ja, befann sig kanske man ska säga. & jag känner mig så otroligt besviken. alla som känner mig vet att det är den värsta känslan michelle kan känna, den tar över hela min existens.

jag är verkligen trött på att känna att jag ger allt & inte får någonting tillbaka. trött på att bli anklagad för att vara självisk så fort som jag fokuserar lite på mitt egna välmående istället för på andras. jag kommer radera folk ur mitt liv från och med nu. folk som inte bidrar med något. folk som bara tar & kräver av mig. jag är så matt, så trött & så less på sånt folk.

kul första inlägg på cirka tre månader. låter ju verkligen som att det går bra nu. tro inte att jag inte kommer klara detta eller att jag håller på att gå sönder, för det kommer jag inte göra. även om det känns som det just nu så är jag säker på att vinden kommer vända. men som sagt, jag är kär i mörkret & kommer alltid dras i den riktningen oavsätt hur glad & lycklig jag är.