det är inte mitt fel att mitt hjärta känner som det gör.

jaha, detta år kunde ju inte börja på ett sämre sätt. alltig svartnar för mig. hjärtat klarar inte mer & inte häller hjärnan. det är för mycket som lagrats nu under kort tid & snart kommer jag explodera, mer ångest inte får plats.

ja har förlorat en människa som betydit väldigt mycket för mig. han är borta nu & kommer aldrig mer tillbaka. det var alldeles för tidigt. allt kom som en chock & jag vet liksom inte alls hur jag ska hantera det. nu har det gått en vecka redan & ena dagen vill jag ligga i fosterställning & bara gråta, andra dagen känner jag ingenting alls. alla känslor är bara helt avstängda & jag helt monoton, tredje dagen känner jag mig helt som vanligt, bara med vetskapen om att han inte finns längre. men oftast är det den avstängda michelle som närvarar & det gör mig faktiskt orolig. jag är världens känslomänniska & när jag helt plötsligt inte känner någonting alls, alltså typ inte ens tänker så undrar jag vad fan det är som håller på att hända. kommer jag få tillbaka känslorna igen eller är dom helt borta nu?

det sjuka i hela detta är att de jag minst anat är de som har brytt sig. så fina människor jag har omkring mig & så måna fina som faktiskt känner mig så pass bra (som jag inte trodde gjorde det) & vet exakt vad jag behöver för att komma ut i ljuset igen när jag är på väg in i mörkret. inte minst lilla kurd som varje dag kollat så att jag är okej. även om vi bestämt oss för att inte prata så hindrade det inte honom till att visa omtanke & det värmer att till & med han vet hur jag fungerar. människor som jag trodde verkligen kände mig har visat sig precis tvärt om, inte hört av sig alls i princip. jaja alla hanterar olika.

jag försöker nu bara fokusera på ljuset och försöka komma ut ur mörkret, så svårt. försöker fokusera på att vi alla redan har en skriven historia. hans historia var tyvärr kort & änglarna har nu visat honom en bättre plats. han är en ängel i paradiset nu & kanske till & med hjälper mig med vägledning framåt. jag vet att han inte skulle vilja att jag slutade leva för honom. inte sluta leva för att någon annan dör. det vore ju det mest dumma man kunde göra. fokus nu michelle.

- jag älskar dig nick. kom tillbaka, snälla.